Hon gömde massvis med barn i kistor - läs den hårresande historien!




Dela på Facebook

Den här historien handlar om Irena Sendler, en polsk kvinna som föddes i Warszawa 1910. Som liten lärde hon sig av sin pappa att alltid ställa upp för dom i nöd - ett råd hon skulle följa hela sitt liv.

Vid sju års ålder dog hennes far av tyfus, men han hade hunnit lämna ett stort intryck på henne. Precis som sin far sökte hon sig till läkekonsten, Irens far hade varit läkare och hon utbildade sig till sjuksköterska. Sedan började hon jobba på sjukhuset i Warszawa.

Vid den här tiden var antisemitismen utbredd i hela Europa, inte bara i Tyskland. Irena, uppfostrad som katolik, hyste dock inga som helst fördomar mot judar.

Andra världskriget utbrott och Tysklands ockupation av Polen innebar nya levnadsvillkor för den judiska befolkningen. De tvingades av nazisterna att bo i ghetton under usla förhållanden. När Irena bevittnade det i Warszawa bestämde hon sig för att något måste göras - även om det innebar fara för hennes liv.

Irena tillsammans med andra hjälpte judiska barn att komma undan livet i gettot. De smugglades ut och fick bo hos fosterfamiljer eller på barnhem.

Alla mödrar i gettot var dock inte beredda att överlämna sina barn till främlingar. Självklart hade de ingen aning om ödet som väntade dom i koncentrationslägerna.

Gettot var hårt bevakat av nazisterna, vilket innebar att Irena och hennes medarbetare fick hitta på kreativa metoder att smuggla ut barnen. Till exempel använde de kistor för att gömma barnen, kistor som de sedan stoppade i ambulanser.

Bland de många barn som Irena räddade var det ett barn som stack ut från de andra: Elzunia, en 5 månader gammal flicka, gömdes i en trälåda och smugglades ut ur gettot. Träkistan var egentligen ägnad åt att flytta tegel. Elzunia visste inget om sin familj - det enda minne hon hade var en liten silversked.

Mer än 2500 barn räddades av Irenas heroiska insatser. Namnen på alla barn sparade hon i ett register, ett register som hon sedan gömde hon i konservburka och grävde ner i grannens trädgård.

Länge kunde Irena och hennes medhjälpare ostört smuggla barnen, men till slut blev de upptäckta av nazisterna. Irena sattes i fängelse och torterades, men lämnade aldrig någon information till nazisterna om barnen hon räddat.

Irena dömdes till döden, men ödet, eller Gud om man så vill, hade andra planer för henne. Irena räddades från fängelset av de som hon smugglat barn tillsammans med. Genom att muta en vakt kunde även hon räddas från nazisternas grepp. Efter det skaffade hon sig ett alias och levde under en annan identitet. Att hjälpa andra slutade hon aldrig med.

”Hatet mot de tyska ockupanterna var starkare än skräcken. Dessutom hade min far lärt mig att man räcker ut handen till en drunknande. Då var det Polen som höll på att drunkna”,säger Irena i en intervju med Sydsvenskan.

Efter krigets slut avslöjade hon registret över de barn hon räddat. Förhoppningen var att så många som möjligt skulle återförenas med sina familjer.

Själv gifte hon sig och fick tre egna barn.

”Anledningen till att jag räddade barnen kommer från min barndom, hur jag växte upp. Jag har blivit uppfostrad att hjälpa andra, då spelar inte religion eller nationalitet någon roll”, säger Irena.

Irena nominerades till Nobels fredspris 2007, men vann inte. Året därpå gick hon bort, 98 år gammal.

Irena är ett bevis på att godhet och osjälviskhet finns - även i de mest mörka tider. Hjälp till att dela denna historia så att minnet av denna modiga kvinna aldrig försvinner!



Dela på Facebook